Henrik Braconier har beslutat sig för att lämna sin tjänst som chef för avdelningen för finansiell stabilitet på Riksbanken. Det framgår dock inte varför han valt att sluta. 

Han efterträds av Olof Sandstedt som redan den 5 oktober utsågs till tillförordnad chef för enheten. Rekryteringen av en ny avdelningschef inleds inom kort.

I juli stod det klart att Braconier lämande på FI för att gå över till chefsrollen på Riksbanken. Men nu, efter bara tre månader, väljer han alltså att komma tillbaka till FI för att återigen bli chefsekonom där, enligt ett pressmeddelande.

Henrik Braconier blev chefsekonom på FI 2013. Han har även arbetat inom OECD, Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet – samt har en doktorsexamen i nationalekonomi från Lunds universitet.

Realtid.se har sökt Henrik Braconier, men utan framgång.

Tidigare har myndigheten pratat om att förslaget skulle börja gälla i början av 2018.

"Flera remissinstanser har anfört att bolåneföretagen behöver tid för att utbilda sin personal, bygga upp systemstöd och ta fram nödvändig dokumentation. Därför kommer ikraftträdandet att vara senarelagt till den 1 mars 2018, i det förslag som generaldirektören lämnar till FI:s styrelse", skriver Finansinspektionen på sin hemsida.

FI:s styrelse ska den 13 november 2017 fatta beslut om den ska överlämna det skärpta amorteringskravet till regeringen för godkännande.

Förslaget till skärpta amorteringskrav presenterades i maj. Det innebär att alla nya bolånetagare som lånar mer än 4,5 gånger sin bruttoinkomst ska amortera 1 procentenhet mer av bolånet per år än vad de skulle behövt göra i dag.

– Efter den omfattande och ovanligt skarpa remisskritiken bör Finansinspektionen tänka om och släppa förslaget, säger Bankföreningens vd Hans Lindberg, i en kommentar till Finansinspektionens debattartikel på DN Debatt idag måndag 23 oktober.

Bankföreningens kritik har flera grunder. En är att bankerna redan använder skuldkvot som en viktig bedömningsfaktor vid kreditprövningen. Dessutom är Finansinspektionens förslag, som baseras på skuldkvoten, oerhört komplext och svårförståeligt för kunderna och sammantaget kommer de föreslagna reglerna att göra mer skada än nytta. De riskerar att särskilt drabba unga personer som ska ta sig in på bostadsmarknaden och äldre som vill förändra sitt boende. Förslaget förstärker även inlåsningseffekterna och innebär att rörligheten och konkurrensen på marknaden försämras, enligt Bankföreningen.

Bankföreningen anser också att det inte är rimligt att Finansinspektionen ska tvingas ta ett helhetsansvar för hur svensk bostadsmarknad ska fungera. Det är ett ansvar som regeringen måste ta.

– Statliga regleringar av den här typen riskerar att ytterligare försämra bostadsmarknadens funktionssätt utan att den finansiella stabiliteten stärks. Det är fråga om långtgående ingrepp i människors privatekonomi och vardag. Om Finansinspektionen går vidare med förslaget finns det starka skäl för regeringen att ytterst säga nej, säger Hans Lindberg.

Ludwig Pettersson startade Savelend i Gävle 2013. Därifrån drev han det tillsammans med en handfull personer fram tills en bit in på februari i år. Då flyttade bolaget till Stockholm och ett kontorshotell i fastighetskomplexet Garnisonen vid Karlavägen på Östermalm. Nu letar Ludwig Pettersson dock efter lokaler i mer centrala lägen för att komma närmare kunderna.

Men Stockholmsflytten var inte självklar. Staden är dyr. Savelend betalar lika mycket för platserna i Garnisonen i månaden som de gjorde i Gävle årligen. Men fördelarna överväger ändå nackdelarna.

– Sitter du norr om Stureplan så finns du inte. Samtidigt har vi kunnat växa lite i skymundan. Affärerna har gått bra men det har varit en utmaning att hitta rätt kompetens i Gävle. Det är mycket lättare att rekrytera här.

Lånade ut pengar via Trustbuddy

Ludwig Pettersson har länge haft ett finansintresse. I 18-årsåldern började han intresserade sig för börsmarknaden och köpte en del aktier. I samma veva började han läsa om peer-to-peer-jätten Lending Club. Det väckte idén till Savelend.

Han lånade också under denna period ut en hel del pengar i numera konkursade skandalbolaget Trustbuddy.  Han hade också köpt Trustbuddy-aktier, men hann plocka ut både sin utlånade pengar och aktieinnehav innan bolaget gick omkull.  

– Det var olycklig för alla inblandade samtidigt som jag tror att den renade branschen efter att FI gjort sina granskningar. Risken för liknande saker framledes är mindre nu. 

Ludwig Pettersson startade Savelend under sina civilekonomstudier på Gävle Högskola, men hoppade av utbildningen efter 1,5 år utan examen för att fokusera helhjärtat på sitt bolag.

– Vi brukade med glimten i ögat säga att ”CSN var världens bästa riskkapital”. De ställde inga frågor eller direkta krav.

Omsatte halv miljon som 11-åring

Han var redan 2013 i viss mån en rutinerad entreprenör. Som 11-åring startade han och en kompis en ideell förening som de skötte helt själva.

– Jag var jag en riktig datanörd och spelade mycket "Counter strike". Jag och en kompis i arrangerade kupper och turneringar för ungdomar och riktade oss till åldrarna 13-30 år. Vi hade 9000-10.000 medlemmar och fick bidrag varje år från Sveriges roll- och konfliktförbund, Sverok, utifrån antalet aktiva medlemmar. Jag tror vi omsatte närmare en halv miljon när vi var 11-12 år.

– Jag har alltid varit den lillgamla. Min pappa är affärsjurist och har hjälpt till i de delar han kan. Och vår bokföring var helt korrekt, utom att det var skrivet i Excel.

Han drev föreningen tills 15 års ålder, då dataspel blev nördigt.

– Man var tio år för tidig med e-sporten. När jag kom upp i tonåren ville jag ju ut och träffa tjejer och att hålla på med dataspel var inte det som smällde högst, säger han och skrattar åt minnet.

Satsade på en pokerkarriär

Istället satsade han under gymnasieåren på en pokerkarriär. Han blev snabbt så framgångsrik och fick spela turneringar runtom i Europa och Latinamerika. Ludwig Pettersson lärde känna mycket folk och skapade ett stort nätverk. Han spelade även onlinepoker som han beskriver som enkelt på den tiden.

– Det var guldåldern 2006 till 2007 då du kunde sätta dig en kväll och veta hur mycket du skulle vinna. Sedan blev det svårare. De dåliga spelarna i dag skulle ha vunnit mycket 7-8 år tillbaka. Lägstanivån är så pass hög. Jag kände ett 100-tal som spelade när jag slutade för tio år sedan. Bara ett 50-tal av dem är kvar. 

– I dag är det matematiska program som räknar ut vad som är rätt i en given situation. Jag började själv vinna mindre sista året och tänkte att "nej det här är inte ekonomiskt hållbart" och började plugga till civilekonom och startade Savelend under tiden.

Flera affärsområden

Bolaget vände sig initialt bara till långivare och låntagare. I dag erbjuder det även handel med krediter. Loanstep är bolagets gren inom konsumentlån från 1.000 kronor till maximalt 50.000 kronor – och framöver upp till 100.000 – med individuellt prissatt ränta. Loanstep har i dagsläget 40.000 låntagare.

– Alla ska kunna betala tillbaka lånen. Vi använder UC och analyserar alla kontoutdrag. Mjukvaran som hämtar information och analyserar den är största motorn i vår plattform. Vi använder algoritmer och över fem hundra variabler. Det är dock inte självinlärande, men vi tittar på AI-lösningar som ett nästa steg, berättar Ludwig Pettersson.

Ytterligare ett affärsområde kallas Credstep som kretsar kring företagslån. Den typiske kunden lånar runt 300.000 på 12-24 månader, enligt Ludwig Pettersson.

– Inom detta "brand" gör vi även fakturaköp och konkurrerar med Intrum, men är mycket mer digitala. Snittfakturan ligger på 100.000 med 45 dagars löptid. Den verksamheten leds av Elisabeth Ehn som tidigare var vice vd för Lets deal. Hon var med på hela deras resa på 130 miljoner i omsättning med 30 procent i vinstmarginal.

Det är viktigt ha fler ben stå på, menar Ludwig Pettersson. Fungerar inte en satsning under ett kvartal så finns det annat att luta sig mot – även om mest fokus läggs på Savelend och Credstep.

– Våra ägare vill se att vi skalar och växer med vår låneportfölj. Men vi ska också alltid kunna ställa om och generera vinst.

Vad är största hotet mot er affärsmodell?
– För ett år sedan var det regleringarna i spåren av Trustbuddy-konkursen. Men vi har regleringsbiten under kontroll och nu är det mesta upp till oss själva. Vi är vår egen lyckas smed.

På längre sikt är blockchain-lagrade kontrakt en utmaning, tror Ludwig Pettersson. Savelend undersöker nu hur det kan verifiera vissa lån med den här typen av kontrakt. Han frågar sig samtidigt vem som ska tjäna pengar på blockchain-tekniken. Det finns också många frågetecken kring jurisdiktion runt blockchain. Tekniken når därför sin fulla potential först om 10–20 år.

– Men jag är personligen väldigt intresserad av blockchain och virtuella valutor. Men det är inte nödvändigtvis den med bäst teknik som vinner det "racet" utan den med bäst timing. Det gäller att vara snabbfotad och alltid kunna ställa om i sådana skiften. Ändå tror jag många fortsatt vill ha vägledning och kundtjänst kring de nya teknologier. De stora trögrörliga drakarna ligger sämst till på grund av teknikarv och regleringar i det här fallet.

Peer-to-peer-branschen mår däremot utmärkt, enligt Pettersson.

– Tar man en ögonblicksbild så är den under stor förändring. P2P-bolaget Lendify har till exempel fått in institutionellt kapital. De har visat att det finns en tillväxtresa att göra även bortom privatperson till privatperson. Det är något vi även ser mycket av i USA och Storbritannien.

Men därmed börjar P2P-aktörer likna banker?

– "Peer" betyder inte person till person utan part till part. Det är ett relativt nytt tillgångslag och ska man ha en bra verksamhet måste man vara säker på att man har kapital att låna ut annars, annars blir det svårt att hålla sin tillväxttakt.

På låntagarsidan konkurrerar Savelend främst med banker och kreditbolag. Lendify, Sparlån och andra svenska P2P-aktörer är inte direktkonkurrenter, utan mer som branschkollegor, enligt Ludwig Pettersson.

– Vi [P2P-bolag] har inte ens 0,05 procent av lånemarknaden i Sverige. Men någonstans slåss vi om samma kunder, men det är i dem vi våra spot-"analyser" gentemot.

Undviker konsulter

Savelends huvudsakliga målgrupper är fortfrande främst långivare och låntagare. Kunderna kan komma i kontakt med bolaget via chatt, mejl och telefon. 

– På långivarsidan utbildar samtliga P2P-aktörer marknaden med samma budskap och samma argument. Vi ser oss som ett komplement och förespråkar en juste blandning mellan fonder aktier likvida medel och "peer to peer"-krediter.

Bolaget tar ibland hjälp av konsulter, främst på it- och advokatsidan.

– Men vi försöker undvika det av kostnadsmässiga skäl. Vi använder G&D Advokatbyrå för tillståndsfrågor, medan vår compliance är outsorucad till Harvest Advokatbyrå. Vi använder även Evander Law för riskfrågor. Intern-revisionen sköts av FCG. Utöver detta söker vi även en compliance-inriktad jurist in-house.

Hur väljer ni it-konsulter?

– Svårt att peka ut ett enskilt it-bolag. Varje har någon konsult som är bra.

Har ni använt på Emrics backoffice-plattform för kredithanteirng?

–Ja, och den är ganska bra, men är mer en generisk produkt som riktar sig till många. Vår plattform är egenutvecklad och skräddarsydd och därmed alltid bättre för just våra kunder.

Vill ni låna ut egna pengar?

– Något vi alltid kollar på och gör det redan i Credstep med fördelen att vi i det fallet sitter på våra egna risklimiter. och kan acceptera en lägre avkastning, exempelvis 2 procent. Det uppfattas dock sällan som attraktivt bland våra långivare.

Savelend har i dag en dialog med ett antal banker, men inget är klart än.

– Vi ser andra mer spännande potentiella samarbeten med nischbanker som är mer snabbfotade. Viktigast är att bygga en plattform som är baserad på API:er så du kan "docka in" andras tjänster. Banker kan redan i dag sälja sina krediter via oss och vi kan därmed bli spelare som får in privatlåntagare och som köper bankfodringar.

Hur skiljer sig det upplägget från exempelvis Lendos?
– Lendo skickar ut kreditförfrågan till bankerna och släpper därmed kontakten med kunden. Vi behåller och tar ansvar för kunden hela vägen.  

Savelend har mandat från sina ägare att göra uppköp vid behov.

– Vi har tittat på fyra stycken bolag, men ett förvärv är inget som ligger nära nu. Många hävdar att de har en helt automatiserad plattform, men ofta är det så att om man gräver lite i det ofta människor bakom som hanterar ansökningar.

Savelends ägare kommer från mer traditionella sektorer än vad som är normalt för tech-branschen. Bolaget har flera fastighetsinvesterare och i senaste rundan – som tog in 11 miljoner kronor – fick Savelend även med sig några kreditgivare. 

– Det har varit en utmaning och nu har vi många möten inbokade i Stockholm. Men jag bedömer inte att vi behöver fler rundor den närmaste tiden. Tidigare har vi bara tagit in 700.000 och 2,7 miljoner. Det ska egentligen inte gå att bygga ett finansbolag med de pengarna.

– Vi har dock vuxit organiskt och har i dag alla nödvändiga tillstånd. Men här i Stockholm har vi verkligen fått presentera oss med "hej vi heter Savelend vi gör det här" och fått svaret "hur länge ni funnits?", trots att vi är äldsta P2P-långivaren i Sverige.

"Inga heta namn i fintech-världen"

Ludwig Pettersson är fortfarande huvudägare och äger 37,16 procent av moderbolaget. Ytterligare två ägare har varsitt innehav på knappt 20 procent: Erlinghundra AB, ett fastighetsbolag i Sigtuna och investmentbolaget Vision Invest, som främst investerar i börsbolag.

Övriga äger under fem procent. Bland dessa återfinns bland annat Niklas Bråthén, ordförande i Nordic Leisure – ett spel- och kasinobolag verksamt i Östeuopa och noterat på First North – samt Gävelbaserade bilförsäljaren Bilmetros vd.

– Det är inga heta namn i fintech-världen, beroende på att vi kommer från norr om Stureplan, konstaterar Ludwig Pettersson med ett snett leende.

Bolagsstrukturen är ganska komplex. Moderbolaget SL Lending Group äger Credstep AB som är ett registrerat som finansiellt institut och som bara ägnar sig åt företagskrediter. Savelend Sweden är ett konsumentkreditinstitut samt registrerat som betaltjänstleverantör. Savelend Sweden äger i sin tur Loanstep.

Nyligen tillkom även dotterbolaget Savelend Europe som öppnar för långivning via plattformen inom EU från och med januari nästa år. För närvarande har Savelend endast närvari i Sverige. Under nästa år ska bolaget fortsätta utveckla sin egentillverkade plattform och automatisera den till fullo. 

– Vi har utvecklat den själva inhouse i två år och betakört den under 2017. Den bygger på samma teknik som Collector byggt sin plattform på.

Hur har betakörningen gått?

– Jättebra för att vara ett it-projekt. Finns ju många skräckhistorier. Men det är många duktiga medarbetare på vårt utvecklingskontor i Gdynia i Polen. Vi har fyra utvecklare där och fem i Sverige.

Har ni förlagt verksamhet till Polen av kostnadsmässiga skäl?

– Ja, det är billigare arbetskraft i Polen och lägre inkomstskatt på lön. Landet har också väldigt duktiga it-konsulter och man kan rekrytera kompetent arbetskraft direkt från flera universitet.

2014 omsatte Savelend en halv miljon, året efter 5 miljoner, 15 miljoner år 2016 och i år räknar bolaget med en omsättning på närmare 25 miljoner kronor som, om allt går som planerat, ska dubbleras under 2018 då man även siktar mot svarta siffror.

När får P2P ett brett genomslag tror du?

– Inom fem år. Då har vi troligen också gått igenom en liten börscykel där folk plockat ut delar av sitt kapital från aktiemarknaden för att hitta nått annat.

Så du ser fram emot nästa finanskris?

– Nej det gör jag inte. Dock kan det komma att öppna upp en större retail-marknad för oss i form av nya långivare som letar fortsatt bra avkastning i det fall att börsen går trögare.

På marknadsföringsområdet har Savelend hittills främst jobbat med online-reklam. Bolaget ska även anordna flera evenemang nästa år och bjuda in talare samt synas i branschmedia.

– Jag tror mycket på att synas i traditionella medier för att nå ut till en bredare allmänhet.
 
Flera av de anställda på marknadssidan har bakgrund i spelbranschen och kunskaper i "affiliate" och jobbar datadrivet. Savelend finns även på både Facebook och Flashback.

Jobbar ni med Adwords?

–  Ja, sedan i oktober. Men "företagslån" och "faturaköp"är de dyraste "adwordsen" i Sverige. Så vi måste veta att våra erbjudandena är tillräckligt bra om det ska vara värt det. Vi har även rekryterat en ny kille som ska leda ett programmatics-team.

Bolaget har gjort fler nyanställningar under året och även tagit in en ny CTO som hämtats från Bokadirekt. Framledes letar man främst efter it-utveklare.

– Det är väldigt svårt. Vi konkurrerar med exempelvis Klarna och Spotify och letar både i Polen och Sverige. Vi satsar på landsdedikerade team som är experter på sina marknader.

Vill ni expandera till fler länder?

– Ja vi kollar på det och främst på tvillingmarknader och där ligger Polen bra till.
Landet har ett bra och stort bankväsende. Vi har dessutom redan ett utvecklarteam där. Trustbuddy hade inte landsdedikerade chefer och vi vill inte upprepa samma misstag. Ska vi in i ett nytt land rekryterar vi på plats.

Polska regeringen framstår som delvis auktoritär och oberäknelig?

– Ja, det kan hända saker över natten. Det går väldigt snabbt där och något man får ta in i övervägande. Men P2P-marknaden har behandlats positivt överlag.

Ett beslut som inte var gynnsamt var när polska regeringen plötsligt införde ett räntetak.

– Vi satsar därför främst på företagssidan i Polen. Tyskland är en stor marknad men väldigt indelat vad gäller jurisdiktion, samtidigt som de tyska räntorna är låga. Det är ett högre ränteläge i Polen och vi måste matcha långivarnas önskningar. Våra långivare vill inte ha så låg avkastning som den i Tyskland.

Har ni i likhet med Lendify haft några allokeringsproblem?

– Nej, vi har valt att inte ha så långa lån. Det längsta lånet är fem år och vi försöker hålla de flesta på kring tre år. För när vi ställt frågan vad investerarna efterfrågar så är det bindningstider på tre till max fyra. Vi säger därför nej till 90 procent av de som vill låna trots att de är kreditvärdiga, men de matchar inte önskemålen. Det gäller både privatpersoner och företag.

FI oroar sig för växande skuldberg och varnar för allvarliga konsekvenser för socioekonomiskt svaga grupper som tar snabblån. Men Ludwig Pettersson menar att bankerna är större bovar i sammanhanget.

– Inom P2P flyttar vi tillgångar. Vi skapar inga nya skulder som bankerna gör. Sätter du in pengar på banken så lånar den ut det väldigt många gånger fler. De skapar skuldberg inte vi.

Hur motverkar ni överskuldsättning?

– Vi har låneskola, ekonomitips och budgeter på hemsidan samtidigt som vi nekar mer än 90 procent av de som ansöker om lån eftersom de inte uppfyller låntagarnas kriterier för exempelvis bindnigs- och amorteringstid.

Hur har har relation till FI varit hittills?

– Överlag bra. Men ibland de ställer de frågor som inte är relevanta. Det har hänt att vi har pratat om varandra. Men det är inte FI:s fel. De har så extremt mycket att göra och är alldeles för få tyvärr. Det är en oerhört viktig instans som övervakar enorma summor pengar och som borde få mycket mer resurser till det.

Han tycker också ansökningsprocesserna för tillstånd för att få bedriva konsumentkredit-verksamhet borde snabbas upp. Det finns idag ingen tidsgräns för hur lång tid en sådan ansökningsprocess får ta. Det tog 22 månader för Savelend, men bara cirka tre månader att få tillstånd som betalningsinstitut.

– Men inte heller det kan man lasta FI för, utan det är en regeringsfråga.

Det har varit en kraftig ökning globalt av Initial coin offerings (ICO:s) under den senaste tiden. Begreppet ICO används som beteckning för en lansering av en ny token eller annan form av digital tillgång baserad på kryptovaluta. Syftet med en ICO är att skaffa finansiering från allmänheten för att utveckla en affärsidé till ett färdigt företag, inte olikt gräsrotsfinansiering.

Vid en ICO är det möjligt att köpa ett antal tokens, eller enheter, av en digital tillgång baserad på kryptovaluta. Ofta betalas tokens med en kryptovaluta som till exempel bitcoins eller ethereums. Distribution och marknadsföring mot konsumenter sker via internet och ofta finns utgivaren i ett annat land.

I en varning publicerad på Finansinspektionens sajt på tisdagen lyfter myndigheten nu fram fem punkter och risker som privatpersoner och andra potentiella investerare som funderar på att teckna sig för en ICO bör vara medvetna om.

1. Inga rättigheter
De flesta ICO:s är oreglerade. De står därmed inte under FI:s eller annan myndighets tillsyn och det finns inget konsumentskydd. Det finns inte heller någon garanti för att den token eller kryptovaluta som lanseras, verkligen ger innehavaren någon typ av rättighet eller annan fordran mot utgivaren.

2. Ingen marknadsvärdering
Det finns normalt inget krav på att det pris som en ny digital tillgång säljs för, motsvaras av ett reellt marknadsvärde. Utgivaren har heller inget krav på sig att låta någon oberoende part värdera den digitala tillgången.

3. Ingen garanterad tillgång till andrahandsmarknad
Det finns normalt inga krav på att den som lanserat en ny digital tillgång, eller någon annan, ska köpa tillbaka den digitala tillgången. Detta innebär att det kan vara svårt att sälja den digitala tillgången vidare.

4. Inga informationskrav
Det finns normalt inga krav på att den som lanserar en ICO måste tillhandahålla all väsentlig information om det som erbjuds, eller att all information måste lämnas till alla investerare vid samma tidpunkt. Det innebär en risk för att den som lanserar en ICO kan marknadsföra denna på ett sätt som inte är rättvisande.

5. Risk för investeringsbedrägeri
Den senaste tidens snabba ökning av såväl antal ICO:s som värdet på dem kan locka till sig oseriösa aktörer. Dessa aktörer har inget intresse av att fullfölja något projekt utan är bara ute efter allmänhetens pengar, skriver Finansinspektionen.

I en gemensam skrivelse till riksdagens finansutskott kräver de båda branschorganisationerna en tydligare avgränsning för Finansinspektionens mandat, så att det framgår att det bara gäller att värna finansiell stabilitet och konsumentskydd.

“Som mandatet är formulerat och motiverat i regeringens förslag tycks huvudsyftet inte vara att värna den finansiella stabiliteten. I stället verkar siktet framförallt vara inställt på att hantera makroekonomiska risker och försöka mildra framtida konjunktursvängningar”, skriver de och fortsätter:

“Finansinspektionens mandat blir i så fall överlappande till den konjunkturpolitik som bedrivs av Riksbanken och regeringen”.

– Mandatet bör avgränsas till åtgärder som tydligt kan motiveras med risker för den finansiella stabiliteten och till åtgärder som har väl underbyggda konsumentskyddande syften. En sådan avgränsning är avgörande för att undvika att det genomförs långtgående statliga regleringar av hushållens och företagens lån och krediter i stället för lämpligare och effektivare åtgärder inom andra politikområden eller andra myndigheters ansvarsområden, säger Bankföreningens vd Hans Lindberg.

Det skärpta amorteringskravet innebär att nya bolånetagare med bolåneskulder som överstiger 4,5 gånger bruttoinkomsten ska amortera minst 1 procent av skulderna utöver det befintliga amorteringskravet.

Idag måndag kl 13.00 håller Finansinspektionen en pressträff där förslaget presenteras av FI:s generaldirektör Erik Thedéen och chefsekonom Henrik Braconier.

Artikeln uppdateras.

Det skärpta amorteringskravet innebär att nya bolånetagare med bolåneskulder som överstiger 4,5 gånger bruttoinkomsten ska amortera minst en procent av skulderna utöver det redan befintliga amorteringskravet.

Rent praktiskt skulle det betyda att ett lån på tre miljoner kronor kan bli 2 500 kronor dyrare per månad. Det är de mer välbetalda låntagarna med dyrare bostäder som kommer att påverkas mest av förslaget. De lågavlönade som till exempel yngre personer som ska komma in på bostadsmarknaden får inte låna så mycket då bankerna redan bromsar detta i sin individuella prövning och kreditgivning.

– Riskerna i systemet har ökat, och därför vill vi bygga upp motståndskraften i hushållssektorn, säger Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen på presskonferensen på måndag eftermiddag, efter att förslaget antagits av Finansinspektionens styrelse.

Han framhåller att Finansinspektionens uppdrag är att värna stabiliteten i makrosystemet, och att förslaget ligger helt i linje med detta. Dessutom påpekar han att flera olika internationella organisationer, däribland OECD, har framfört varningar om systemrisker i den svenska ekonomin och gjort ungefär samma lägesanalys som Finansinspektionen.

– Vi har ett flertal gånger framhållit vikten av att det behövs en sammanhållen politik. Givet det uppdrag vi har kan inte vi vänta på andra åtgärder när obalanser i ekonomin byggs upp, utan då måste vi agera.

Han säger också att det finns all anledning att se över de delar av bostadspolitiken som har koppling till finansiell stabilitet – och att fler åtgärder behövs.

Erik Thedéen lyfter fram att Sverige inte är ensam om nuvarande problematik. Andra länder som har liknande problem som Sverige har infört liknande åtgärder, och han tar bland annat England och Danmark som exempel på detta.

Finansinspektionens chefsekonom Henrik Braconier pekar på skuldsättningen som det egentliga problemet som förslaget är tänkt att hantera.

– Bostadspriserna har stigit väldigt kraftigt på senare år, och det leder till ökade risker, säger Henrik Braconier.

– Våra åtgärder syftar till att bygga motståndskraft hos hushållen. Men det är inte bostadspriserna som är det egentliga problemet, utan hushållens skuldsättning.

Det är de mest skuldsatta hushållen som oroar Finansinspektionen, och Henrik Braconier sammanfattar analysen bakom förslaget i tre punkter.

– Ett skärpt amorteringskrav ökar motståndskraften på tre sätt. Hushållen kommer låna mindre, genom att de amorterar snabbare minskar skulden, och för det tredje minskar efterfrågan på bostäder något vilket bromsar ökningen av bostadspriserna.

Om den nu föreslagna skärpningen av amorteringskravet leder till en inbromsning av bostadspriserna, vilket är tanken, är det välkommet.

– Ett begränsat bostadsprisfall kan hanteras, säger Henrik Braconier.

Förslaget har tidigare mötts av kritik som går ut på att en effekt av förslaget är att det blir svårare för unga att ta sig in på bostadsmarknaden, om amorteringskravet för nya låntagare skärps. Men den synen delas inte av Finansinspektionens ledning.

– De flesta ungdomar har för låga inkomster för att påverkas av det här skärpta kravet. Det som framförallt påverkar ungdomar är bristen på bostäder. Det här förslaget bromsar prisuppgången, vilket kommer gynna unga som ska in på bostadsmarknaden, säger Henrik Braconier.

En enkel sammanfattning av effekterna av förslaget är att det framförallt påverkar hushåll med högre inkomster och med dyra bostäder i storstäderna.

Ett alternativ till skärpta amorteringskrav skulle kunna vara att rikta det direkt mot bankerna istället för mot bolånetagarna, efter brittisk modell. Men den modellen avfärdas också av Finansinspektionen som en lösning.

– Om vi lämnar det till bankerna är det inte uppenbart hur de kommer agera för att uppnå kravet, och vi vill komma åt de högbelånade hushåll som är mest riskabla. Det gör vi med den här skuldkvotsbromsen, säger Henrik Braconier.

– Vår åtgärd är mer välavvägd än ett tak efter brittisk modell, säger Erik Thedéen.

Finansinspektionen skickar nu förslaget till regeringen för slutligt avgörande.

– Det här är strukturellt viktiga åtgärder som egentligen borde ha införts tidigare. Därför är det tajmingmässigt rimligt att införa dessa nu, säger Erik Théeden, som vill se ett snabbt besked från regeringen.

– Vi väntar nu på ett regeringsbeslut. Ja eller nej i närtid, säger han.

Finansinspektionen föreslår att åtgärderna träder i kraft den 1 mars 2018. Med det blir alltså ingen ytterligare skärpning av amorteringskraven om regeringen säger nej till det.

Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) är inte redo att ge något besked i dag måndag om regeringens inställning till Finansinspektionens förslag om skärpt amorteringskrav, säger han i en första kommentar efter att förslaget presenterats.

– Regeringen kommer snabbt att analysera och bereda förslaget, säger Per Bolund.

Enligt Bolund är det inte aktuellt att ändra i förslaget, utan det är ett ja eller nej som gäller från regeringens sida.

Finansinspektionen har beslutat att gå vidare till regeringen med förslaget om skärpt amorteringskrav för nya bolånetagare, vilket Realtid tidigare rapporterat.

Förslaget möter nu kritik från flera håll i branschen.

– Kritiken kring förslagen har varit omfattande och jag tycker att den är befogad. Framförallt bör effekterna av det befintliga amorteringskravet utvärderas innan man kommer med något nytt. Vi ser redan en tydlig avmattning på marknaden och enskilda punktinsatser som denna skapar en olycklig oro och spekulation hos bostadskonsumenterna. Regeringen borde nu säga nej till förslaget och istället ta ett långsiktigt helhetsgrepp kring bostadspolitiken, säger Johan Engström, vd på Fastighetsbyrån, i en kommentar i ett pressmeddelande.

Swedbankägda Fastighetsbyrån är Sveriges största mäklarföretag.
 
Engström vill se en sund belånings- och amorteringskultur i Sverige. Han vill också ha möjlighet att komma in på marknaden samt se minskade inlåsningseffekter på marknaden.

– Skärpt amorteringskrav bidrar till det ena men inte det andra. Därför behöver vi istället en översyn av alla regleringar och hur de samverkar. Förändringar behövs men för konsumenternas trygghets skull så vore en blocköverskridande och långsiktig uppgörelse det bästa alternativet, säger Johan Engström.

Branschorganisationen Bankföreningen har länge varit kritisk till Finansinspektionens planer på att skärpa amorteringskravet. Det förslag som FI nu lägger fram till regeringen överensstämmer med det som tidigare varit ute på remiss.

– Vår kritik kvarstår. Vi anser att förslaget är väldigt komplext och att det skapar onödiga inlåsningseffekter. Det försvårar för såväl unga som äldre att köpa eller byta bostad. Nu är det upp till regeringen att lyssna på remissinstanserna, ta ett helhetsansvar och säga nej till förslaget, säger Bankföreningens vd Hans Lindberg i en kommentar.

Förslaget till skärpt amorteringskrav innebär att nya bolånetagare med bolåneskulder som överstiger 4,5 gånger bruttoinkomsten ska amortera minst 1 procent av skulderna utöver det befintliga amorteringskravet.

Förslaget från Finansinspektionen har lämnats till regeringen för slutgiltigt avgörande.

Bankernas bolånemarginal uppgick till 1,71 procent i september. Det är en nedgång från 1,73 procent i juni när förra kvartalet rundades av.

Det visar den senaste statistiken från Finansinspektionen.

Under juli steg marginalerna till 1,74 procent, för att sedan återgå till 1,73 procent i augusti.

Finansinspektionen presenterar bankernas bruttomarginal, det vill säga faktisk utlåningsränta minus deras finansieringskostnad.

“Den något lägre bruttomarginalen det senaste kvartalet förklaras av att bankernas finansieringsvillkor försämrades något under kvartalet. För marknadsfinansiering, den del av finansieringen som inte är inlåning, ökade finansieringskostnaden något på såväl kortare som längre löptider. Det ökade bankernas totala finansieringskostnad. Utlåningsräntorna var samtidigt oförändrade. Därmed minskade bruttomarginalen”, skriver Finansinspektionen i ett meddelande.

Sedan finanskrisen har FI infört regleringar för att minska sårbarheten för såväl låntagare som banker. Hit hör till exempel en höjning av riskvikter för bolån till 25 procent och en aktivering av den kontracykliska kapitalbufferten. Regleringarna ökar bankernas kapitalkostnad och för att behålla avkastningsnivån på bolån kan bankerna till följd av detta ha ökat bruttomarginalen.

FI beräknar att de införda regleringarna innebär en ökning av bankernas bruttokostnader för bolån motsvarande cirka 45 räntepunkter. Det betyder att bara en del av de senaste årens kraftiga ökning av bankernas bruttomarginal på bolån kan förklaras av ökade kostnader för bankerna genom nya regleringar.

I uppdraget att värna finansiell stabilitet är FI mån om att bankerna i Sverige är robusta. Samtidigt har FI ett uppdrag att värna konsumenternas villkor. Utgifter för att finansiera det egna boendet är ofta ett hushålls största enskilda kostnad. FI publicerar bruttomarginalen på bolån som är ett av flera verktyg som konsumenter kan använda vid förhandlingar om bolåneräntan.

Den höga marginalen på bolån visar att det finns ett stort förhandlingsutrymme.

En hög lönsamhet på bolån bidrar till att banker vill behålla kunder och den höga marginalnivån visar på att det i en förhandling finns utrymme för banken att sänka räntan samtidigt som en god lönsamhet kan behållas.

Det är därför viktigt att konsumenter kontaktar olika banker och förhandlar för att sänka sina räntekostnader. Det finns åtminstone åtta olika större aktörer som erbjuder bolån så konsumenter behöver inte vara begränsade till storbankerna. Om konsumenter i högre utsträckning var beredda att byta bank skulle detta sannolikt bidra till att de genomsnittliga bolåneräntorna sjönk, skriver FI.

FI meddelar i dag att myndigheten nu även har avslutat undersökningarna av SEB och Swedbank när det gäller Panamadokumenten.

Undersökningarna av Handelsbanken och Nordea avslutades i våras. 

FI har i slutskrivelserna rekommenderat bankerna att vidta ett antal åtgärder.

Mer inom kort.

Hittills under 2017 har 206 anmälningar om misstänkt marknadsmanipulation nått FI. Det är en ökning med 40 procent, jömfört med samma period 2016, då 148 anmälningar inkom till myndigheten. 2014 var siffran ännu lägre och landade då på 115 anmälningar, skriver SvD.

– Vi har ett stort noteringstryck i Sverige med många nya bolag. Det gör att antalet transaktioner som skulle kunna vara misstänkta ökar. Och när ekonomin går bra ökar också aktiviteten på marknaden, säger Magnus Schmauch till tidningen och som är senior jurist på kapitalmarknadsrättsavdelningen på Finansinspektionen,

Digitaliseringen medför också ökade möjligheter till snabbare transaktioner, vilket också bidrar till fler misstänkta fall, enligt Magnus Schmauch.

– Så det är en bra fråga om den nya tekniken är förklaringen till att de misstänkta transaktionerna blivit fler, eller om handelssystemet helt enkelt är bättre på att upptäcka dem, säger han till tidningen.

Finansinspektionen förslag om att amorteringskravet ska skärpas innebär att hushåll som lånar mer än 4,5 gånger av sin bruttoinkomst ska amortera 1 procentenhet mer av sitt bolån varje år än i dagsläget, en form av skuldkvot. Syftet, att dämpa hushållens skuldsättning och bostadsprisuppgången, är lovvärt. Men förslaget riskerar att totalt stänga ute vissa grupper från bostadsmarknaden, inte minst unga.

Problemet för unga att få sin första bostad verkar inte ha gått svenskarna förbi.

Det visade sig inte minst när vi nyligen lät Sifo fråga svenska folket hur de såg på frågan om ungas situation på bostadsmarknaden. I vår undersökning svarade en majoritet att de ville att det ska bli lättare för yngre att låna till sin första bostad genom politiska beslut. Flest respondenter angav att de helst såg lättnader i regler kring lån för unga, följt av förslaget att införa statligt finansierade lån. Och stödet för att göra det lättare för unga att köpa sin första bostad var stort inom alla åldersgrupper.

Flera tunga remissinstanser har dessutom inkommit med kritik mot förslaget, trots detta har Finansinspektionen valt att skicka förslaget till regeringen för godkännande. Det är beklagligt av flera anledningar.

Svårigheterna för unga att komma in på bostadsmarknaden är framförallt ett storstadsproblem till följd av det höga prisläget och bristen på bostäder. Men det går inte heller att blunda för att det är storstäderna som är Sveriges tillväxtmotor.

Men om våra storstadsregioner ska kunna vara tillväxtmotorer behöver vi kompetens utifrån.

Många unga som vill flytta till våra storstadsregioner har konkreta jobb i sikte och är i början av sina karriärer. Lönerna kommer för de flesta att öka med åren, vilket borgar för att de kommer att ha råd med sin bostad och att amortera av sina lån. Men de trösklar som nu sätts upp för den här målgruppen kan innebära att de tvingas tacka nej till att flytta och nej till jobb som bidrar till respektive storstads, och därigenom Sveriges, utveckling.

För unga förstagångsköpare är trösklarna för att komma in på bostadsmarknaden väldigt höga. Att höja trösklarna ytterligare utan att ha en plan för hur den här målgruppen ska kunna verka i storstadsregionerna är närmast att betrakta som samhällsekonomiskt vansinne.

När våra storstäder växer så växer Sverige. Minskad rörlighet på bostadsmarknad och arbetsmarknad utgör ett hot mot tillväxt, jobb och välfärd. Det är något som missgynnar oss alla, men där unga i synnerhet kommer i kläm på grund av den förda bostadspolitiken. Det riskerar i slutändan att låsa fast unga människor i ett nytt utanförskap. Är det dit vi vill?

När ska svenska politiker börja ta ungas bostadssituation på allvar?

Fredrik Kullman
vd Bjurfors Stockholm

Den ekonomiska uppgången har stärkts ytterligare jämfört med för ett halvår sedan, då Finansinspektionen (FI) publicerade den förra stabilitetsrapporten. Det gäller Sverige, men även övriga Europa.

– Motståndskraften är generellt sett tillfredsställande, men det är ingen garanti för framtiden. Det ekonomiska läget kan försämras snabbt. Det är därför vår uppgift att fortsätta bygga motståndskraft mot kommande påfrestningar, säger FI:s generaldirektör Erik Thedéen.

Det är därför viktigt att de svenska storbankerna har tillfredsställande motståndskraft och att livförsäkringsföretagen är finansiellt starka. Trots att bostadspriserna bromsat in och till och med fallit något fortsätter hushållens skulder att öka. Riskerna kopplade till höga bostadspriser och hushållens stora skulder är därmed fortsatt höga.

För att ytterligare stärka hushållens motståndskraft har FI därför överlämnat ett förslag om skärpt amorteringskrav till regeringen.

Den globala tillväxten ökar och den svenska ekonomin fortsätter stärkas. Resursutnyttjandet i Sverige är högt och arbetslösheten låg. Den politiska oro som fanns i Europa i våras har dämpats. Det stabilare politiska läget är även en av förklaringarna till att utvecklingen på de finansiella marknaderna har varit lugn det senaste halvåret.

Under hösten har konjunkturåterhämtningen lett till att penningpolitiken blivit något mindre expansiv i USA och Storbritannien. Europeiska centralbanken och Riksbanken ligger däremot fortsatt kvar med rekordlåga räntor.

Den starkare tillväxten och den utdragna peri­oden av låga räntor har inneburit att risken ökat för att obalanser byggs upp, bland annat genom att tillgångar har blivit övervärderade till följd av investerares jakt på avkastning.

“Sådana obalanser kan förstärka en framtida kris. Då det är osäkert hur de finansiella marknaderna reagerar när centralbankerna börjar dra tillbaka sin expansiva penningpolitik. FI ser därför en risk för ökad marknadsstress och priskorrigeringar när räntorna stiger”, skriver Finansinspektionen i rapporten.

FI konstaterar vidare att storbankerna har fortsatt god lönsamhet, låga kreditförluster och höga kapitalnivåer i förhållande till riskerna i verksamheten. De uppfyller även kraven på likviditetstäckning.

Storbankernas räntenetto har fortsatt att öka det senaste halvåret, och även provisionsnettot har stigit. Det gynnsamma konjunkturläget har bidragit till att kreditförlusterna varit fortsatt låga, och storbankernas vinster ligger fortsatt på en hög nivå.

Hela 85 procent av hushållsutlåningen utgörs av bolån och nästan hälften av utlåningen till företag går till kommersiella fastigheter i någon form, inklusive bostadsrättsföreningar. Utvecklingen på fastighetsmarknaden har därför stor påverkan på bankernas finansiella ställning.

När det gäller hushållens bolån bedömer FI att risken för att bankerna ska göra stora kreditförluster är låg. FI:s stresstester visar att de flesta hushåll har en god återbetalningsförmåga och goda marginaler för att hantera ett fall i bostadspriserna och stigande räntor.

De svenska storbankerna har samtidigt en omfattande utlåning till fastighetsbolag. Dessa utgör drygt 20 procent av storbankernas totala utlåning och är därmed den näst största enskilda exponeringen efter bolån.

Den kommersiella fastighetssektorn har historiskt sett ofta stått i centrum för större finanskriser, både i Sverige och i andra länder. Krisen på 1990-talet utlöstes till exempel av prisfall på kommersiella fastigheter och merparten av bankernas kreditförluster kom därifrån.

För FI är det därför viktigt att följa både utvecklingen i sektorn och hur bankerna hanterar sina exponeringar mot den.

I Sverige har priserna på kommersiella fastigheter stigit kraftigt de senaste åren. I takt med prisuppgången har bankernas utlåning till sektorn också ökat, men långsammare än utlåningen till icke-finansiella företag.

FI bedömer att det svenska banksystemet som helhet agerar försiktigt i utlåningen till fastighetsbolag.

"Men det låga ränteläget och den starka konjunkturen gör att osäkerheten om prisnivåer och framtida lönsamhet i den kommersiella fastighetssektorn är förhöjd. FI har därför utökat analysen av fastighetssektorn och följer utvecklingen noga.”

Finansinspektionen konstaterar också att många viktiga regler som styr kapitalkraven för banker är under översyn, såväl EU-regelverket för kapitaltäckning som Baselstandarderna. Det innebär att kapitalkravens utformning och tillämpning i viss grad kommer att ändras framöver.

För att värdepappersmarknaderna ska fungera krävs en väl fungerande infrastruktur där clearing och avveckling av betalningar och värdepapperstransaktioner kan utföras utan störningar.

“FI bedömer att infrastrukturföretag fungerar tillfredsställande. Det finns en hög operationell tillförlitlighet i dessa system. Men infrastrukturföretagen ställs inför både regulatoriska och tekniska anpassningar framöver. Under kommande omställning ökar risken för avbrott och störningar och därmed även behovet av god riskhantering”, framgår av stabilitetsrapporten.

Finansinspektionen kommer följa utvecklingen för att bättre bedöma riskerna för den finansiella infrastrukturen och den finansiella stabiliteten.

Den internationella Baselkommitténs styrande organ har efter flera års arbete nu enats om kompletteringar för att färdigställa de globala standarderna för bankers kapitaltäckning. Den svenska Finansinspektionen är en av medlemmarna i kommittén och har deltagit i arbetet.

Kompletteringen av det så kallade Basel III-regelverket, som kommit att kallas för Basel IV, får ett blandat mottagande av svenska aktörer som arbetar med frågan.

– Det är positivt för den finansiella stabiliteten att det nåtts en internationell överenskommelse i Baselkommittén. För svensk del är det värdefullt med globala standarder på finansmarknadsområdet, säger Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen i en kommentar.

Men Thedéen konstaterar också att nya EU-regler måste komma på plats innan någon förändring av bankernas kapitalkrav kan komma i fråga.

– FI vill i möjligaste mån ge god förutsägbarhet om hur kraven på svenska banker påverkas, även om vi behöver invänta ny EU-reglering innan vi kan besluta om nya krav. FI har inte för avsikt att mekaniskt låta kapitalkraven öka som en effekt av nya Baselstandarder. FI ser dock fortsatt att stora kapitalbuffertar i banker är centralt för den finansiella stabiliteten och det går därför inte att utesluta att kapitalnivåerna i svenska banker kan behöva öka när överenskommelsen genomförs, slår Erik Thedéen fast.

Syftet med de nya standarderna är att öka jämförbarheten och minska risken för omotiverade skillnader i kapitalkrav mellan banker och mellan länder. Målet är att de ska stärka motståndskraften hos bankerna och det globala finansiella systemet vid finansiella kriser.

Den svenska Riksbanken välkomnar också de nya reglerna.

“Riksbanken välkomnar överenskommelsen som syftar till att göra internationellt verksamma banker mer motståndskraftiga mot finansiella kriser. Sverige är ett litet land med ett stort finansiellt system och ett stort utlandsberoende. Vi har därför stor nytta av robusta globala minimistandarder för bankers kapital och likviditet”, skriver Riksbanken i ett pressmeddelande.

– Vi lever i en global ekonomi. Finansiella kriser i en del av världen kan få konsekvenser för den finansiella stabiliteten och ekonomiska tillväxten i andra regioner. Banker som får problem i andra länder kan få allvarliga konsekvenser för Sverige. En förstärkning av det globala regelverket för bankers kapitaltäckning och likviditet är därför bra. Det främjar den finansiella stabiliteten och långsiktiga ekonomiska tillväxten i Sverige, säger förste vice riksbankschef Kerstin af Jochnick i en kommentar.

Bankföreningen är däremot hård i sin kritik av den internationella överenskommelsen som arbetats fram. De trycker på att Baselreglerna måste EU-anpassas, och varnar också för de stora svenska bankerna kan behöva 150-200 miljarder kronor i mer kapital som en konsekvens av de nya reglerna.

“Om regelverket genomförs fullt ut i EU och Sverige får det stora negativa effekter för svenska banker, deras kunder samt för den svenska ekonomin som helhet”, skriver Bankföreningen i en kommentar.

– Det är inte rimligt att de svenska bankerna, som redan är de bäst kapitaliserade i världen, ska drabbas hårdare än andra banker av nya Baselregler. Vi förutsätter att genomförandet i EU och Sverige sker på ett sätt som inte riskerar att slå sönder de riskbaserade kapitalkrav som med framgång används i Sverige, säger Bankföreningens vd Hans Lindberg.

De förändringar som nu beslutats innebär bland annat att det sätts golv för riskvikter för olika typer av utlåning. För exempelvis bolån kommer riskvikten för de banker som träffas av golvet att baseras på enbart en variabel, nämligen belåningsgraden, till skillnad mot dagens system där motsvarande golv inte finns och där flera olika riskfaktorer ligger till grund för riskvikten. För att reglerna ska gälla för svenska banker måste de genomföras i form av EU-regler och i vissa fall svenska regelförändringar, konstaterar Bankföreningen.

– De beräkningar som analysföretaget Oliver Wyman har gjort pekar på att de stora svenska bankerna kan behöva 150-200 miljarder kronor i mer kapital. Om nya regler införs som innebär att bankerna tvingas hålla mer kapital blir effekten att räntorna blir högre både för företag och hushåll, något som i förlängningen får negativa effekter för svensk tillväxt och välfärd, säger Hans Lindberg.

– Regelverket blir väldigt trubbigt när inte den verkliga risken utan i stället globalt överenskomna schabloner ligger till grund för prissättning av krediter.

Bitcoin-kursen har stigit mycket kraftigt sedan i slutet av november i år. En bitcoin var på måndagsförmiddagen värd motsvarande närmare 160.000 kronor.

Kryptovalutan når nu också allt större acceptans värden över och lanserades i början av december på amerikanska börsen CBOE. Nu har den introducerats på ännu en börs, nämligen Chicago Mercantile Exhange (CME), rapporterar TT.

Handeln med bitcoin på börserna har blivit möjligt efter att amerikanska finansinspektionen CFTC gett grön ljus, enligt nyhetsbyrån.

Realtid.se berättade i slutet av november att franska Yves Choueifaty skapat Europa första fond för kryptovalutor. Målet är att den ska nå 400 miljoner dollar i förvaltat kapital de närmaste åren, rapporterade Financial Times.

Finansinspektionen beslutar att erkänna den finska tillsynsmyndighetens beslut att införa ett genomsnittligt institutspecifikt riskviktsgolv om 15 procent för finska bolåneexponeringar. Beslutet gäller finska bolåneexponeringar i filialer i Finland till svenska kreditinstitut med tillstånd att använda en metod som bygger på intern riskklassificering.

Finansinspektionen kommer att tillämpa tröskelvärdet på 1 miljard euro som den finska tillsynsmyndigheten har angivit.

FI:s beslut gäller från 1 januari 2018.

Detta innebär i nuläget att exponeringar i finska filialer till Nordea Bank AB samt Handelsbanken AB och Stadshypotek AB omfattas av riskviktsgolvet. Golvet påverkar företagen på solonivå och därmed också på konsoliderad nivå, enligt ett pressmeddelande från FI.

Det har riktats en del kritik mot Finansinspektionen om myndighetens relativt höga sanktioner jämfört med påföljderna vid brottsliga handlingar. Sanktionsavgifterna direkt från FI för icke-brottslig marknadsmanipulation ligger mycket högre än de dagsböter som utdöms i domstol vid allvarligare och brottsliga marknadsmanipulationer. Den högsta avgiften som myndigheten hittills utdömt ligger på 400.000 kronor. 

Om den straffade personen vägrar att betala sanktionsavgiften kan FI begära prövning i tingsrätten som då får göra bedömningen om FI utkrävt en rimlig sanktionsavgift.

"Jag utesluter inte, om det skulle framstå som orimliga skillnader, att vi i sådana fall får skriva till regeringen och be den titta på någon del av detta, och då är det naturligt att titta på straffsatserna för dem som begår uppsåtliga brott", säger Erik Thedéen till Dagens Industri.

Det är snart ett år sedan en ny lag om marknadsmissbruk trädde i kraft där bland annat FI fått möjlighet att utdela sanktionsavgifter.

Skillnaden i antalet anmälningar till FI är markant, enligt statistik som myndigheten uppdaterade i går, den 2 januari 2018.

Antalet anmälningar om misstänkt insiderhandel ökade från 218 stycken år 2016 till 368 stycken år 2017. Anmälningarna som rör misstänkt marknadsmanipulation ökade från 148 år 2016 till 267 anmälningar 2017.

Det handlar inte om att det i dessa rapporter uppenbaras några svindlande risker i det svenska banksystemet, som den ständigt upprepade oron över de svenska hushållens höga skuldsättning. Nej mörkret är av ett annat slag och mycket värre.

För det som uppenbaras för den någorlunda upplysta läsaren är ett svart hål vad gäller kunskaperna hos den institution som är satt att bevaka och kontrollera riskerna i banksystemet, Finansinspektionen. Samma sak gäller också den myndighet, Riksbanken, som gärna skulle vilja ikläda sig samma tillsynsroll och vars huvuduppgift att hålla prisutvecklingen stabil runt 2 procent, och där den drivande mekanismen för att öka den nominella penningmängden just bygger på förståelse för hur bankerna verkligen fungerar.

Finansinspektionens och Riksbankens bild av bankerna är att de är en ren mellanhand, som ackumulerar sparande som de senare kan paketera på olika sätt och ge ut som lån med olika säkerheter. (Läs Finansinspektionen Stabiliteten i det finansiella systemet – 29 november 2017 och Riksbanken Finansiell Stabilitet 2017:2).

Men det är inte så det svenska eller något annat ”modernt” banksystem fungerar. Och om man inte vet hur banksystemet fungerar kan man då vara en bra tillsynsmyndighet? Och om man inte vet hur den viktigaste ”kanalen” för penningpolitiken, kreditkanalen, fungerar är det lika illa. 

Finansinspektionens och Riksbankens mellanhandsteori, ”the loanable fund model”, är dock en standardberättelse i nationalekonomisk litteratur och framför allt i nationalekonomiska modeller. Denna kunskapslucka är enligt Adair Turmer, (läs hans bok ”Between Debt and the Devil”), en av huvudorsakerna till att så många nationalekonomer inte såg den stora riskuppbyggnaden i det finansiella systemet före Lehman-kraschen.

Denna modell är enligt Turner farligt fiktiv. För det första så är det bankerna som på egen hand ”producerar” det som vi i daglig mening kallar och använder som pengar. Riksbanken ger visserligen ut mynt och sedlar, men de utgör bara 3 procent av de medel som hushåll och företag har för att klara sina transaktioner. Den allra största delen av transaktionsmedel utgörs av inlåning hos bankerna, det vill säga kortfristiga fordringar på bankerna. Vi betalar med ett kort kopplat till vårt bankkonto eller gör en överföring mellan konton, där vår inlåning vandrar över till någon annans konto. Kreditkortsskulder reglerar vi genom att föra över inlåning, återigen fordringar på bankerna, till kreditkortsföretaget.

Var kommer då denna inlåning ifrån? Det är inte så att inlåning skapas genom att vi växlar in våra sedlar och mynt. Inte heller är det så att bankerna förmedlar fordringar på Riksbanken, så kallade reserver, till hushåll och företag, och förmerar dessa genom att återanvända dem för nya lån enligt den så kallade ”multiplikatormodellen”, där reservkravet, det vill säga att bankerna måste sätta av en viss andel av din inlåning i Riksbanken, utgör begränsningen av hur mycket en bank kan låna ut.

Nej, det är fiffigare än så. Bankerna skapar sin egen inlåning genom att ge ut krediter. Det görs genom det som på fikonspråket latin kallas ”ex nihilo” eller ”ur intet”.

Det är inget märkvärdigt, inte ens alkemi.

När jag lånade i banken för att lösa ut en annan delägare till brukningscentrat i mitt lilla hemman så skapade banken ett lån på ett konto, min skuld, och en lika stor fordran på sig själv, inlåning. När jag betalade den andre ägaren för sin andel i fastigheten så vandrade denna inlåning över till dennes konto.

Vi hade naturligtvis kunnat göra denna affär utan inblandning av banken, genom att jag ställde ut en revers till säljaren. Nackdelen med denna revers är att den inte fungerar lika bra som transaktionsmedel, som en fordran på banken. Inlåningen kan ju disponeras när som helst och är ett accepterat betalningsmedel för alla. Den är helt likställd med det vi kallar pengar.

Det är denna ”löptidsomvandling” som är bankernas stora uppgift. Sett från bankens sida så matchas en lång tillgång, fastighetslånet, med en kortfristig skuld, inlåningen. Att inlåningen är kortfristig, att den inte har någon bindningstid, kan naturligtvis vara ett problem för bankerna. Om eller snarare när min inlåning vandrar över till en annan bank så måste ju banken refinansiera sin utlåning till mig. Vad gäller bostadskrediter så görs detta normalt genom att de ger ut så kallade säkerställda obligationer. Inlåningen, återigen fordran på banken, lever dock vidare, då den kan finansiera annan utlåning.

Och för det finansiella systemet som helhet är inlåningen en hyfsat stabil finansieringskälla. Den har i princip evig löptid, som pengar, och kan bara ”förstöras” genom att någon betalar tillbaka sitt lån, amorterar, eller att, Gud förbjude, banken går omkull och dess tillgångar inte räcker för att täcka inlåningsskulderna. För att minska riskerna med det senare så finns ju en statlig insättningsgaranti.

Bankerna skapar med andra ord, med sina nya krediter, pengar och därmed köpkraft som tidigare inte existerade.

Bankernas förmåga att skapa nya krediter och pengar är i princip oändlig, men den begränsas i praktiken av att de måste ha en viss kapitaltäckning och naturligtvis av att den betraktas som lönsam. Och det är den. Den absoluta merparten av alla nya lån som skapas är bolån. För dessa gäller att utlåningen täcks av ett primärkapital på 6 procent gånger riskvikten på 25 procent, det vill säga 1 krona och 50 öre i primärkapital för varje utlånad hundralapp. Förräntningen av detta kapital är emellertid mycket gott. Enligt Finansinspektionen så var bankernas bruttomarginal på bolånen 1,73 procent i höstas. Med tanke på de goda säkerheterna och den mycket höga lönsamheten så är det självklart att bankerna har mycket starka incitament att skapa nya krediter.

Problemen och riskerna uppstår emellertid främst på aggregerad nivå. Den samlade skuldsättningen i ekonomin stiger mycket snabbare än inkomsterna och BNP. För att skapa en nominell tillväxt på runt fem procent av BNP så ser det ut att krävas en kredittillväxt på 15-20 procent av BNP. 

Över tid är detta naturligtvis ohållbart. Ekonomin når en kreditmättnad där varje ny utlånad krona också ökar risken i den befintliga kreditstocken. Hyman Minskys finansiella instabilitetshypotes riskerar att bli reell, såsom den blev under finanskrisen.

Men för att förstå farorna med att man överlåtit penningskapandet till bankerna så måste man inse hur det fungerar. Och att Finansinspektionen och Riksbanken håller sig till förlegade modeller är naturligtvis skrämmande. För om den svenska kredittillväxten nu stannar av i och med avkylningen på bostadsmarknaden i kombination med ökade amorteringskrav, som ”dödar” inlåning, det vill säga pengar, hur ska då Riksbanken klara sitt inflationsmål?

Adair Turner har ett bra svar. Riksbanken trycker pengar, antingen genom att finansiera löpande statliga underskott eller med ”helikoptervarianten”. Men detta är tabu i Sverige där grupptänkandet runt det offentliga sparandet är cementerat.